Cancer
Säkerhet, genomförbarhet och effektivitet av ketogen diet hos pediatriska patienter med hjärntumörer: En systematisk granskning

Forskare genomförde en systematisk granskning för att bedöma säkerheten, genomförbarheten och den potentiella effektiviteten av en ketogen diet hos pediatriska patienter med hjärntumörer. Granskningen omfattade åtta studier med totalt 11 barn, som täckte den klassiska ketogena dieten, modifierad Atkins och lågkolhydratvarianter. De flesta patienter genomgick en ketogen diet under sjukdomsprogression eller återfall, och många behövde enteral nutrition. Interventionstiden översteg tre månader i alla fall utom ett.
På grund av betydande heterogenitet i studiedesign, resultat och interventioner var en metaanalys inte genomförbar. Istället syntetiserade författarna data narrativt, med fokus på tumörrespons, säkerhet, näringsstatus och patientföljsamhet.
Nyckelfynd:
Säkerhet:
- Inga allvarliga biverkningar hänförda till KD rapporterades.
- Hypoglykemi och hyperketos förekom hos 3 patienter; alla var hanterbara.
- Milda biverkningar (kräkningar, förstoppning, dyslipidemi) försvann med kostjusteringar.
Genomförbarhet:
- Den ketogena dieten tolererades generellt väl via både oral och enteral matning.
- Följsamheten var hög, särskilt med en ketogen diet baserad på fast mat och tillsatt MCT-olja.
- Behandlingsavbrottet berodde på sjukdomsprogression eller personligt val, inte biverkningar.
Effektivitet:
- 6 av 11 patienter uppvisade positiva tumörsvar på bilddiagnostik (MRI eller PET).
- 5 patienter rapporterade förbättrad neurologisk funktion, och 3 återvände till skolan.
- Medianöverlevnaden (rapporterad hos 6 patienter) var 17.6 månader.
Författarna drog slutsatsen att en ketogen diet är en potentiellt säker och genomförbar tilläggsbehandling för barn med hjärntumörer, och visar vissa tecken på fördelar vad gäller tumörrespons och livskvalitet. Säkerheten i dessa resultat är dock låg på grund av små urvalsstorlekar, avsaknad av kontrollgrupper och beroende av självrapporterade resultat. Större, välkontrollerade studier behövs för att fastställa den kliniska betydelsen av KD i denna patientpopulation.