Fetma

Metaboliska och Orexin-A-svar på ketogen diet och intermittent fasta: En 12-månaders randomiserad studie på vuxna med fetma

En 12-månaders randomiserad studie undersökte effekterna av tre kostinterventioner på kroppsvikt, metabolisk hälsa och Orexin-A – en neuropeptid involverad i energibalans och glukosreglering – hos vuxna med fetma. Interventionerna inkluderade en hypokalorisk ketogen diet (KD), tidsbegränsad kost (TRF 16:8) och ADF 5:2, en modifierad form av varannan dags fasta.

Trettio deltagare med fetma (BMI ≥30 kg/m²) tilldelades slumpmässigt till en av följande grupper:

• KD: Mycket lågt kolhydratintag (≤50 g/dag), utformat för att inducera näringsketos
• TRF 16:8: Ett dagligt ätfönster begränsat till 8 timmar, utan kaloribegränsning
• ADF 5:2: En modifierad version av varannan dagsfasta, bestående av två icke-på varandra följande kalorifattiga dagar per vecka och fem dagar med normal kost

Mätningar gjordes var tredje månad, inklusive kroppssammansättning, fasteglukos, lipidprofil, inflammation och plasmanivåer av Orexin-A. Kostföljsamhet övervakades under hela studien.

Resultat / Viktiga fynd

Kroppssammansättning:

• BMI minskade mest med ketogen diet (−4.3 kg/m²), följt av tidsbegränsad matning 16:8 (−3.3 kg/m²), med mindre förändringar i 5:2-metoden (−0.8 kg/m²).

• Fettmassan minskade i alla grupper, med den största minskningen observerad i den ketogena kosten (−5.8 %), följt av 16:8 (−4.6 %) och 5:2 (−2.3 %).

Metaboliska markörer:

• Fasteglukos minskade i alla grupper, med den största minskningen i den ketogena kosten (−21 mg/dl), följt av 16:8 (−15 mg/dl) och 5:2-metoden (−6 mg/dl).

• Totalkolesterolet sjönk signifikant i gruppen med ketogen diet (−56 mg/dl), med signifikanta minskningar även observerade i de andra två grupperna.

Orexin-A-nivåer:

• Orexin-A ökade för alla interventioner, mest med ketogen diet (+1.3 ng/ml), följt av 16:8 (+1.0 ng/ml) och 5:2 (+0.5 ng/ml).

• Högre Orexin-A-nivåer var associerade med lägre BMI, fettmassa, fasteglukos och totalt kolesterol, vilket tyder på ett samband mellan neuroendokrin signalering och metabolisk förbättring.

Slutsats

Den ketogena kosten gav de starkaste förbättringarna av kroppsvikt, glukosreglering, lipidprofil och Orexin-A-nivåer, följt av den tidsbegränsade matningsmetoden 16:8. Det modifierade ADF 5:2-protokollet resulterade i mer blygsamma effekter. Viktigt är att Orexin-A framträdde som en potentiellt meningsfull neuroendokrin mediator av kostens inverkan på metabolisk hälsa. Dessa fynd tyder på att näringsstrategier som höjer Orexin-A – särskilt genom näringsketos – kan förbättra metabolisk flexibilitet och stödja långsiktig fetmahantering.