Diabetes, fetma
Effekter av ketogen och kolhydratfattig kost på kroppssammansättning hos överviktiga och feta vuxna: En systematisk granskning och metaanalys av RCT

En nyligen genomförd systematisk granskning och metaanalys undersökte hur ketogena dieter (KD) och lågkolhydratdieter (LCD) påverkar kroppsvikt, kroppsmasseindex (BMI), fettmassa och kroppsfettprocent hos vuxna med övervikt eller fetma. Analysen omfattade 33 randomiserade kontrollerade studier (RCT) med totalt 2 821 deltagare.
Eftersom studierna varierade i näringsinterventioner och deltagarnas egenskaper använde forskarna en statistisk metod för att balansera dessa skillnader. De genomförde också ytterligare analyser för att se hur faktorer som dietens varaktighet, kolhydratintag och hälsotillstånd som typ 2-diabetes (T2DM) påverkade resultaten.
Resultat:
- Övergripande resultat:
→KD/LCD minskade signifikant kroppsvikt, BMI och kroppsfettprocent men påverkade inte fettmassan signifikant.
→Heterogeniteten mellan studierna var hög på grund av varierande interventionstyper och deltagaregenskaper.
- Effekter efter varaktighet av KD/LCD:
→ Minskningen av kroppsvikt var signifikant för interventioner som varade ≥1 månad.
→ Minskningen av fettmassa var signifikant vid 1 och 4–6 månader, men inte vid andra tidpunkter.
→ Minskningen av kroppsfettprocenten var märkbar efter 4–12 månaders dietföljsamhet.
- Effekter av kolhydratintag:
→ Minskningen av kroppsvikt och BMI var signifikant hos individer som konsumerade ≤50 g/dag.
→ Fettmassan minskade signifikant i grupper som konsumerade ≤20 g/dag och 81–100 g/dag.
→ Minskningen av kroppsfettprocenten var signifikant hos dem som konsumerade 21–50 g/dag.
- Effekter hos individer med typ 2-diabetes:
→ Signifikanta minskningar av kroppsvikt och BMI observerades vid ett kolhydratintag på ≤20 g/dag i 3 månader.
Ketogena och lågkolhydratkoster är effektiva för att minska kroppsvikt, BMI och kroppsfettprocent när de följs i minst 1 månad. Ett kolhydratintag på <50 gram per dag var mest effektivt för alla uppmätta utfall. Framtida forskning bör fokusera på långsiktiga effekter, makronäringsämnesbalans och följsamhetsstrategier, särskilt för individer med typ 2-diabetes.